Gravid! <3

Jag vet inte vart man ska börja, det är skönt att kunna skriva nästan som då man skrev dagbok då man var yngre! jag skrev alltid dikter och bitar av sånger och mycket om mina största interssen. Vi har nyligen haft ett dödsfall i min närmaste närhet. Han dog i en olycka, alltså någonting som inte går att förutspå. Jag kan inte säga annat än hur förkrossad jag och alla andra blev, att förlora en son? en vän? en pojkvän? en lillebror? en storebror? etc. Men att se en förälder begrava sitt barn skär i hjärtat som ingenitng annat.

Vad ska man tro på då? Himlen och helvetet? Nej. Jag tror på att dessa människor som utsätts för tragiska olyckor är menat för någonting större, för jag kan omöjligt förstå varför dessa underbara fina människor som bara sprider gott omkring sig tas ifrån oss UTAN anledning. NEJ. Det finns inte i min värld överhuvudtaget.

Det är inte första gången jag förlorar någon men det betyder inte att det blir lättare andra eller tredje gången. Alla hanterar sorg på sitt sätt och det måste få ta den tid det tar för den enskilda individens egen skull. Man kan inte skynda på en process. Sorg är en konstig känsla för er som aldrig kännt den, det är en känsla man aldrig kan vara beredd på, man vet aldrig hur man kommer att reagera, om man kommer gråta, skratta eller skrika..Alla reaktioner är normala för det gör ONT att förlora någon.

Jag förlorade min bästa vän för några år sedan och än idag kan jag knappt prata om henne eller tänka tanken på att hon inte finns. För hon finns ju för mig? eller hur! Hon finns i mina minnen, i mina drömmar hon finns i mitt hjärta. Så kom ihåg att bara för att en person har försvunnit med deras fysiska närvaro betyder det inte att dom inte finns inom dig! Hur mycket en person än försvinner så är det bara du som bestämmer om du vill komma ihåg personen som den den var eller bara som en försvunnen person som aldrig kommer tillbaka.

På tal om kärlek. Så hatar jag folk som säger "du kommer hitta rätt tillslut" då förstår dessa människor inte heller hur jag fungerar. Jag tror för de första inte på kärlek, förrän jag träffade honom och det finns ingenting som någonsin kommer kunna förändra vad jag känner. Han skulle kunna hamna i rullstol, bli handikappad, tappa hörseln eller synen och jag skulle fortfarande alltid stå bredvid hans sida. VARJE DAG! Det finns ingenting som skulle göra att min kärlek för den här människan försvinner, absolut ingenting! Idag är det körigt, men jag vet att han älskar mig varje sekund även om det är svårt. Alla har vi stormar vi måste ta oss igenom och jag bara ber till vad de nu finns att be till att den här stormen kommer vara över snart.

Men det finns INGENTING jag inte skulle göra för den här människan! Och jag vet att han alltid vet om det också! Han är min största kärlek men så mycket mer än så, han är verkligen min absolut bästa vän. Alltid!

Sorg kommer i olika former, man måste bara hitta sitt eget sätt att hantera det. Men att trycka undan fungerar ALDRIG! för allt kommer altlid tillbaka även om det tar 10 år.