Gravid! <3

Men nej. Det är någonting jag inte kommer att göra, inte än i alla fall. Folk vet vem jag är, men folk vet INTE min story. Jag fick för ett tag sedan reda på att jag var Gravid, så jag gick och kollade som alla andra och visste inte vad jag skulle göra (kan tillägga att jag är ganska ung, under 20) fick veta att jag var Gravid med tvillingar och under den här tiden hade jag pojkvän, men idag är han död för mig. Jag blev stressad och visste inte vad jag skulle göra, det slutade i missfall.. trodde vi.
Det visade sig att ena barnet överlvet och var fullt frisk, hur kommer det sig? Jag har ingen aning. Men tydligen så händer mirakel.

Fast är det ett mirakel?
Jag visste inte vad jag ville, allt jag visste var att jag inte tänkte göra abort för allt i världen. Jag berättade för han som är pappa till barnet som finns kvar och han gjorde det ganska klart för mig att han inte vill ha någonting med det att göra.
Hur ska jag kunna kalla det ett mirakel då det är så oönskat från ena hållet?
Det här "misstaget" som han kallar det är någonting vi är två om oavsett vad som händer.
Jag upptäckte graviditeten ganska sent och abort har aldrig varit ett altenativ.

Har ni tänkt på en sak. Att lögner alltid kommer fram, hur försiktig man än är? så är inte alltid personen man haft en lögn med lika försiktig.. Jag har lovat mig själv att från och med nu aldrig vara oärlig, för det sårar bara tio gånger mer. Jag vet iaf att jag besparar någon den smärta en lögn ger. Och jag önskar också att alla människor kunde tänka så.
Jag har blivit sårad så otroligt mycket, men jag har inte tänkt låta det förstöra mitt liv.
Jag kommer från och med nu att starta ett nytt kapitel och vara glad över det lilla mirakel som växer sig större och starkare inom mig varje dag.

jag kommer vara 100% ärlig om hur jag känner.
Vissa dagar känner jag mig livrädd och undrar vad fan jag gett mig in på, men vilken blivanade mamma har inte kännt så någon gång?
Är jag onormal som känner mig livrädd?
tänk om jag inte klarar av det?

/LilyJo.